Efter att det har varit hur deppigt som helst (inte bara vi utan även vädret) så vaknade vi idag med lite roligare tankar om framtiden. Cesar kommer alltid att vara vår förste lille gubbe som vi haft tillsammans och vi saknar honom hela tiden. Vi ser honom i varje skogsdunge och i varje liten vattenpöl och vi ler när vi tänker på hur galen han egentligen var  . Det kommer att ta tid men life must go on...Vill tacka för alla fina hälsningar vi fått!!!!

Cesar var med oss i tankarna...

 Vi sov länge idag och ingen hade lust att kliva upp, undrar hur det ska gå om 2 dagar...när vi äntligen kommit på fötter så drog vi iväg på en liten utflykt som vi alltid annars brukat göra. Härligt att komma ut, verkligen!

Vi tog med fika och vi lät hundarna rejsa som bara de kan. Ramos fick komma ut ensam och då passade vi på att låta honom springa i en budföring...gissa om han njöt!

Ramos springer med glädje...

Sedan var han bara hur galen som helst

Skönt att ha en hoffe somkan börja jobba igen....

Småplupparna de hade spel hela tiden. Typen han polimasar i vanlig ordning men ibland så vaknar det till en blixt i den hunden och då får Hero en liten kamp:)

Ja de hade det verkligen roligt idag...

Vi avslutade det hela med att matten o hussen tog en kopp kaffe med ett rosa hav som utsikt!

Vackert och stilla...

Ramos och jag gick en några kilometer på en skogsväg och oj vad de hade avverkat...det kan inte bara ha varit Dagmar det här...hjälp vad man kände sig liten!

*** Jag vill ha skogen kvar***

  Ses en annan dag:))))

Cesar somnade in i dag 15.30 på smådjurskliniken. Han somnade in lugnt och stilla och nu kan han springa fritt i den skog som han älskade mest av allt och bada i sitt hav hur mycket han vill. Vi saknar vår underbare Goldenpojke så mycket och tårarna tar aldrig slut. Vi vet att vi gjort rätt men det känns så jobbigt!

Vi tackar Christina stenberg som hjälpt oss och stöttat oss idag, utan dig hade vi inte klarat detta!

  Seaprites Castillion " Cesar" vi älskar dig  

...men nu har vi tagit ett beslut om hur vi ska göra med vår gode Cesar. Igår kom det riktiga beslutet efter att han bitit sin husse i handen när han skulle torka honom med en handuk... Cesar morrade till, husse fortsatte torka och andra gången så satt han fast i handen. Det var det som blev det avgörande för beslutet...om en hund kan bita den person som betyder mest av alla då kan han ju bita vem som helst och då skulle vi aldrig förlåta oss själva....

Jag har inte sovit en blund inatt utan bara gått igenom den tid vi fått med våre fine Gyllene gosse och den glädje han gett oss!

                         Cesar Vår fina goa gyllene gosse